Se
Ytan är lugn, blicken kall.
Mina armar är sänkta.
Du ser min kyla, isdrottning säger du och väljer att se bort.
Hade du sett in i mina ögon hade du sett sorgen, ilskan och uppgivenheten växla.
Hade du tittat närmre hade du sett pulsen slå frenetiskt under huden.
Jag kunde inte släppa fram det när lilla norpan tultar runt och titta på oss med sina blå. Hon förtjänar enbart värme och leenden.
Du hånler sa du när jag log mot henne, det kanske känns så min vän men så var det inte.
Jag ler för hon går rakt in i mitt hjärta och får det att dansa med sin blotta närvaro.
Det du gjorde sen, såra dem jag älskar.
Två personer som inte gjort dig något.
Varför?
För att hämnas på mig?
Är hämnden så viktig att det inte spelar någon roll vem du krossar på vägen?
Jag har inte bråkat, visst jag har undanhållt och ibland även ljugit för att få den här situationen att flyta men jag har inte gått in för att skada dig eller dem du älskar.
Du fick aldrig mina tårar eller min hopplösa gråt, det kom när hon sov.
Du såg aldrig hur mycket jag blöder.
Men jag vet att din själ är bara kärlek och jag vet att jag sårat dig till döden.
Jag önskar jag kunde ta din sorg och göra dig glad igen men det kan jag inte
