Att säga hej då till den här bloggen var inget lätt beslut men så rätt.
Det finns för många elaka kommentarer i min papperskorg.
Jag kommer inte försvinna, inte helt och ni som vill läsa vidare kan kontakta mig så får ni en ny vägbeskrivning.
Såsmåningom kommer dem kopplas ihop, mitt nya liv och mitt gamla men inte ännu.
Tack mina fina för tre år och tack för alla fina ord!
Ja du mamma, det pratas en del om dig just nu.
Olika människor du aldrig träffat tror sig veta hurdan du var.
Det är lite intressant att se hur fel de faktiskt har.
Jag tänker inte ens skriva ner här vad de säger för då blir du nog arg och arga änglar vill jag inte ha.
Jag vet att jag gjort dumma saker, jag har sårat en annan människa så otroligt hårt att jag skäms men du känner mig, jag visar det inte.
Förmodligen hade du sagt det åt mig också, sen hade du kramat mig sådär hårt som bara du kan och sagt -
Ibland gör man dumma saker, hur löser vi det här då gumman?
Pappa är fin, han håller sig stark för mig.
Jag tror du hade varit lite stolt över honom faktiskt.
Det är lite lustigt det här med pappa, han har aldrig riktigt gillat någon som jag träffat, inte velat umgås eller bjudit in.
Tills nu..
Han är i sanning en märklig men fantastisk man min far, jag förstår att du höll kvar vid honom alla dessa år.
Jag undrar om jag inte fått min förmåga att kontrollera mina känslor från honom snarare än dig.
Du hade ju magma i blodet.
Jag har lite mer tålamod än du hade, sen kan jag hålla masken bättre men det är nog för nuvarande situation kräver det.
Jag är trött nu mamma, själen är trött.
Jag släpper på känslorna med jämna mellanrum så jag inte exploderar, då gråter jag så jag skakar.
Det känns som om varenda nerv vibrerar och blöder.
Sen samlar jag ihop mig och känner mig lite lättare och starkare.
Häromdagen saknade jag dig, jag stod begravd i en stor trygg famn, tårarna rann och som jag saknade dig!
Sen blev jag lite sur på dig igen, jag blir det när jag kommer på att du faktiskt bara drog.
Då säger mitt inre, dumma mamma och stampar med foten och sen skrattar jag lite.
Ibland är det jobbigt att inte ha dig här, att inte kunna ventilera med dig, bolla med dig.
Jag vet att många saker inte hänt om du varit här, vissa människor hade inte vågat säga eller göra det dem gjort.
Å andra sidan hade jag inte varit här då heller och den här resan vill jag inte ha ogjord.
När jag läser för norpan om mormor och morfar brukar jag peka på en bild på dig, så nu pekar norpan på den också.
Hon vet att hennes mormor sitter i bokhyllan och vakar över henne.
Och i sommar när pappa är brun som en pepparkaka så är jag pippi, urstark och landad med en negerkung till pappa och en ängel till mamma
I den mörkaste av nätter, den svartaste av timmar vandrar hon sakta.
Blicken är fast trots att hon inget ser.
Fötterna placeras en framför en annan över törnen och glödande kol.
Hennes kropp är rak och säker, ändå skakar hennes ben.
försiktigt sätter hon ner fötterna rädd att trampa fel.
I hennes ögon lyser sorgen men mörkret gör henne stark.
Här helar hon sitt inre, känner smärtan och låter tårarna falla.
Ingen ser, ingen rör henne, ingen försöker vända det hon vårdar så ömt, det som andra hatar.
Hon böjer bak huvudet, skriker rakt ut i tomheten och blottar sin själ.
Kroppen skakar när alla känslorna skapar orkaner.
Hon har stått i mitten länge nu, avstängd och kall medan stormen rasat runt om.
Rädsla blandas med sorgen, saknaden över de hon förlorat.
Tankar som inte borde finnas om den om skänker trygghet.
Tilliten är borta nu och svärtan är total när hon tillåter sig känna allt det där hon inte borde.
Flykt är hennes tanke, långt långt bort från allt.
Ingen utom den största av kärlekar finns med i hennes känsla.
Hon orkar inte, vill inte mer.
Smärtan är så fullständig.
Men hon renar sig sakta, vänder om och går in i ljuset igen
Starkare
Ytan är lugn, blicken kall.
Mina armar är sänkta.
Du ser min kyla, isdrottning säger du och väljer att se bort.
Hade du sett in i mina ögon hade du sett sorgen, ilskan och uppgivenheten växla.
Hade du tittat närmre hade du sett pulsen slå frenetiskt under huden.
Jag kunde inte släppa fram det när lilla norpan tultar runt och titta på oss med sina blå. Hon förtjänar enbart värme och leenden.
Du hånler sa du när jag log mot henne, det kanske känns så min vän men så var det inte.
Jag ler för hon går rakt in i mitt hjärta och får det att dansa med sin blotta närvaro.
Det du gjorde sen, såra dem jag älskar.
Två personer som inte gjort dig något.
Varför?
För att hämnas på mig?
Är hämnden så viktig att det inte spelar någon roll vem du krossar på vägen?
Jag har inte bråkat, visst jag har undanhållt och ibland även ljugit för att få den här situationen att flyta men jag har inte gått in för att skada dig eller dem du älskar.
Du fick aldrig mina tårar eller min hopplösa gråt, det kom när hon sov.
Du såg aldrig hur mycket jag blöder.
Men jag vet att din själ är bara kärlek och jag vet att jag sårat dig till döden.
Jag önskar jag kunde ta din sorg och göra dig glad igen men det kan jag inte
Det har gått 7 år nu mamma, jag gissar på att du blivit varm i kläderna och förmodligen också lätt uttråkad där du bor nu.
Just nu är din vilda dotters liv lätt kaotiskt, jag vet att du är här, jag känner dig nära
Du känns så lugn, det är annorlunda men det gör att jag vet att jag är på rätt väg.
Det har blivit lättare med åren, november är inte lika tung nu som för ett par år sedan men fortfarande kan det komma små vågor.
Jag minns dig klarare just vid den här tiden.
Hur jag fixade ditt hår och sminkade dig så du var fin innan du skulle till ditt nya sjukhus, hur jag höll dig hårt när du var rädd att få sparken för du varit sjuk så länge samtidigt som jag visste att du aldrig skulle jobba mer.
Hur skalet såg ut när jag var hos dig sista gången, det skal som en gång bar din själ.
Mycket har hänt sen dess, många tårar och många skratt.
Jag vet att du skulle varit arg om du varit här, inte på mig men på familjen.
Det spelar ingen roll mamma, jag klarar mig.
Du sa en gång att familj är dem man älskar, vårdar och håller nära sitt hjärta och det har ingenting med blod att göra.
Det lever jag efter.
Du var ett klokt troll mamma, jag är inte klok nånstans.
Vild, galen, spontan och full av liv och kärlek precis som du men klok blir jag nog aldrig.
Jag har skrivit ner alla bra saker och råd du gav, jag ska ge dem till lilltroll.
Ibland när jag tänker på dig kan jag se en John Bauer teckning framför mig, tre små troll i skogen.
Ett litet senigt troll med svart lockigt hår, bärnsten i ögonen och fan i blicken.
Ett lite större troll med mörkt rakt hår, isblå ögon och ett inre av lava
Ett pyttelitet troll med rödlätt ruffs, ögon blå som det djupaste hav och energi som skulle kunna knäcka en armé
Tre generationer troll mamma, för troll det är vi.
Väsen av kärlek och styrka.
Snart kommer Julen, det blir en underlig jul.
Iofs har alla Jular varit underliga sen du dog.
Det är inte samma utan dig, dem smakar inte samma, doftar inte samma.
Men det finns kärlek och det är huvudsaken.
I år ska jag faktiskt pynta, klä en gran och ge lilltroll precis en sån jul jag hade när jag var liten med undantaget att vi blir tre och inte fler.
Så kan du sitta i toppen av granen, klaga på att jag satt dit en spira och att jag köpt en färdig skinka.
Skratta åt att jag bytt ut josef mot en herde i krubban och att jesusbarnet får lite nya bitmärken från nästa generation.
Så firar vi jul tillsammans och inväntar nästa år som förhoppningsvis blir bättre än detta.
Härmodagen blev jag kontaktad av en man som hade hittat mig via min blivande exmakes informativa lilla blogg.
Han berättade att han kommenterat ovanstående blogg men att denna kommentar aldrig blev godkänd.
Jag bad att få läsa och det är jag glad för, den här mannen skulle kunna få Stalin att dra på smilbanden i sin grav.
Det är alldeles för roligt för att inte dela med sig av så varsågod, ett leende att starta tisdagen med.
Vilken hopplös människa du är… Och nej min konspitoririska ”vän”, du känner inte mig och jag känner inte dig.
Vid första anblick så hade jag hopp om att texten skulle visa påvisa något vettigt. Men så blev det verkligen inte. Du skojar om att du väntar på att Hollywood ska ringa, men tro mig din berättelse är långt i från något intressant. Fröken H har all min respekt som gjort allt för att hålla sitt liv levande. Däremot hade det verkligen varit intressant att läsa hennes version också. Så jag får googla runt för att se om jag hittar hennes blogg.
Du förklarar att du hade en kris och visst det kan hända alla. Men jag misstänker att de åren inte går till historien som de lyckligaste för Fröken H. Du gör hennes liv surt under en tid. Hon bestämmer ändå att hon kan tänka sig att låta dig vara kvar (dels för sexet, för att hon har känslor för dig och att ni har barn ihop). I det här läget är det dags för dig att vinna hennes hjärta igen. Dags för dig att visa att krisen aldrig händer igen. Få henne att känna sig mer älskad, knullad och bortskämd än någon annan kvinna i världen.
Då köper du ett PS3!? Sen gnäller du när hon fixar hår och naglar, när hon gör sig fin för dig (och andra), unnar sig lyxen i sin vardag. Och stackars du får köpa spel till din PS3 på Tradera. Efter din kris borde du aldrig köpt ett PS3. Men alla kan göra fel, så du borde sålt ditt PS3 och bjudit ut Fröken H på en riktigt fin middag. Avslutat kvällen med en kung i baren kväll och låtit henne vara drottningen. Du har säkert hört uttrycket ”gräset är alltid grönare på andra sidan”. Här fick du chansen att efter du brakade ihop som en fjolla, när ert barn föddes, då fick du komma tillbaka. Du skulle visa att ditt gräs var grönast. Gjorde du det? Det är inte riktigt den känslan jag får när jag läser din text. Du vet, att vara toffel är inte att vara det frodigaste och grönaste gräset.
Nu tänker du förmodligen att man måste vara trogen. NEJ det måste man inte… Ingen är helt trogen under hela sitt liv. Visst det finns några udda typer som faktiskt är det. Men dom udda typerna spelar typ banjo och samlar frimärken. Har man en sexlust så händer saker. Sen är självklart frågan vad som anses som otrohet. Men troheten kommer från kyrkan och dom skulle säkert anse att när du fantiserar om den lilla runda bruden i kassan på Willys, hur du smörjer in henne i smör, samtidigt som du skjuter pingisbollar med röven. Det tror jag kyrkan har en invändning emot också.
Fröken H har försökt få sitt slokande gräs att bli grönt och frodigt. Du pratar om att hon äter barnmat, äpplen och slänger matlåda… Vem bryr sig!!!???? Hon vill göra allt för att vara sexig för dig och sin omgivning. I sitt sätt att må bra så har hon dejtat vid sidan om, hållit spänningen vid liv, för hemma spelas det Ps3 och gnälls om pengar.
Du gnäller över att du aldrig vann diskussioner, du fick aldrig rätt. Herregud, ge dig själv några rejäla örfilar till dess att du blir en man. Men du gömmer dig bakom ”Du har sett mig som en pojke, att du varit min morsa”. För säger någon att du är ett barn, så finner du dig glatt och gömmer dig bakom det. Det handlar om att bestämma sig för att ”vinna” och äga diskussionen. Egentligen skulle jag vilja utveckla det här mer, men du har så mycket annan skit jag vill kommentera. Tycker jag att Fröken H har någon skuld i detta? Har hon inte gjort något fel? Jo, det är klart hon har. Hon borde ha pratat med dig och sagt att hon måste få testa lite annat också. Samtidigt förklarat att hon ändå vill vara med dig och försökt bygga upp något. Hon borde jobbat för att ni skulle ha ert liv kvar, men samtidigt förklarat att en förutsättning för det är att ni fick flirta och gå längre om det så krävdes, både under tiden och eventuellt efter. För hon verkar ha mycket behov av uppmärksamhet, älska att må bra och gillar sex.
Du skriver väldigt mycket om hennes lögner. Men herregud, skulle du berätta något för en person som dig? Du springer runt och luktar och provsmakar lakan för att kolla om fläckarna är mens eller sperma. Skulle du verkligen klara av sanningen utan att spinna loss helt i foliehatten? Fattar du inte att hon inte vill berätta allt. Hon tycker inte att du har med det att göra. Om det är slut, så finns det ingen anledning att berätta, för då har du inte med det att göra. Blir ni tillsammans igen, så vill hon inte att du ska veta allt, för det är ändå historia då.
Vad är mitt råd till dig nu? Jo, jag tycker att du sticker iväg till Willys och köper en rejäl laddning med kaffe från den runda bruden. Går hem, slår på ditt PS3, börjar örfila dig själv till dess att du vaknar upp och blir en man. Kanske känner du doften av kaffe och kommer till insikt över vem du är.
Du skriver att du inte fått någon negativ feedback, att folk blivit arga och gråtit. Du behöver byta umgänge! För du behöver inte support, när du bloggar så att foliehatten glöder. Du behöver några goda råd. Så ta hela mitt inlägg som konstruktiv kritik. Ta det här och gå vidare, antingen med Fröken H eller någon annan.
Lycka till!
Jag blundar, öppnar mina sinnen och drar ett djupt andetag.
Ljusen brinner runt om mig, musiken är mjuk och smeksam.
Doften av rökelse fyller luften.
Jag borde kanske känna mig ledsen, de var många som vände mig ryggen.
Istället känner jag mig renad.
Jag tillät mig själv att bli arg häromdagen, jag blev så arg att jag nog hade gjort något dumt om inte två starka armar slutits om mig och tagit med mig ut.
Jag fortsätter andas och tänker på den helg som varit, den var själsvårdande.
Mina fantastiska kollegor som ger så mycket energi, den efterföljande nattens tvåsamhet
Djupa samtal, sorg, lycka, tårar och skratt.
Jag kan återskapa alla känslor där jag sitter.
Känna hans armar runt mig när jag behöver dem, det är trygghet.
Trygghet är viktig, särskillt nu.
Jag vill kunna ge Norpan den, min trygghet.
Glädje är viktigt också, att kunna le och skratta.
När saker är svarta så botar man det med ljus.
Jag får allt detta.
Trygghet, glädje, skratt och omtanke från mina vänner.
En varm famn att krypa upp i och känna sig beskyddad.
Ett öra som lyssnar och ögon som ser in i mina.
Egentligen är det intressant, alla tror att de känner mig men få gör det.
Den här personen bara klev rakt in och såg mig, inte den person jag visade utan mig.
Dem som tror dem känner mig antog genast att jag satte in alla medel på att förföra.
Då får ni tro det för vi som var med vet sanningen.
Allt bottnar i kärlek, även den pågående stormen.
Och hur man än vrider på det är kärlek aldrig fult även om den kan skapa väldigt mycket smärta.
